Renoveringen

Vid besöker 2014 blev det väldigt uppenbart att den gamla barnhemsbyggnaden behövde renoveras. Kontrasten mot den byggnad som uppfördes 2013 var anslående. I den gamla byggnaden som uppfördes 1985 med stöd av SIDA-pengar bodde nu de lite äldre barnen. Sovrummen saknade dörrar, det fanns ingen el i byggnaden och toaletterna var av typen "hål i golvet". 

Arbetet upphandlades och arbetet skulle övervakas av en representant för den lokala hjälporganisationen i Kenya.

När vi kom tillbaka till Lwala 2015 var spänningen stor, hur skulle den renoverade byggnaden se ut? Här fick vi våra första erfarenheter av kenyansk byggkonst. Utifrån såg byggnaden fantastisk ut men inuti var det lite si och så med kvalitén. Det mest iögonfallande var alla färgstänk. Man hade inte brytt sig om att skydda de omgivande ytorna så golven hade färg från både väggar och tak och väggarna hade stänk från taken. En annan detalj är alla elledningar och vattenrör som bilas in i tegelväggarna och sedan täcks med murbruk. Detta görs ofta efter att man finputsat väggarna varför det blir tydliga åsar där man putsat igen efter ledningsdragningarna. Att montera kakel är jättesvårt. Särskilt svårt är det att ta upp hål i kakel för genomföringar. Man saknar helt enkelt de verktyg som behövs. 

Det var bara att kavla upp ärmarna och gå på färgfläckarna med stålull. Byggaren gjorde sig oanträffbar och brydde sig aldrig om att försöka få ut de sista pengarna och efter en donation från den svenska hjälporganisationen som stod som huvudansvarig för renoveringen kunde en annan byggare anlitas som åtgärdade de värsta missarna. När vi kom tillbaka 2016 såg det ganska bra ut.